Kasper gjorde en perfekt sväng och truckens gafflar åkte in under lastpallen i precis rätt läge. Ett lätt tryck på den vänstra spaken gav upphov till ett elektriskt vinande och fick gafflarna att lyfta pallen ett par centimeter från hyllplanet, mjukt och försiktigt, som om den tvingades upp av ett rofyllt telekinetiskt sinne och inte av ett fyra meter högt och fem ton tungt hydrauliskt vidunder som Kasper alltid tyckte såg ut som ett förhistoriskt odjur när han hämtade den från den dunkla laddningsstationen i början av varje skift.
Det hade funnits en tid då han faktiskt varit rädd för att gå i närheten av den. Skjutmasttrucken var ett kraftfullt arbetsredskap som verkligen kunde förvandlas till ett odjur om man inte behandlade den varsamt. Men det var ett odjur som blivit hans vän, en tjänare som lydde hans minsta fingerfladder, hans minsta rörelser med foten. Lådorna ovanpå lastpallen skakade lite när han lyfte dem, men inte mer än så.
När han för snart tre år sedan varit ny som truckförare hade han en gång gjort misstaget att lyfta en lastpall för högt. Påföljden blev att lådorna träffade det övre hyllplanet så tejpen slets upp och hundratals paket nötlever regnade ner från sex meters höjd som ett lokalt fyrahundrakilos hagelväder som hämtat ur apokalypsen. Ingen stod i vägen, och själv satt han säker under truckens skyddande tak, men de följande timmarna hade han ägnat åt att skrapa kött från golvet. Det fanns bruna geléaktiga stycken överallt, lukten var vämjelig och sedan dess hade han avskytt lever mer än någonsin.
Men det var tusentals arbetstimmar sedan. Nuförtiden gick allt mer eller mindre smidigt när han satt på trucken, och han behövde egentligen inte längre tänka på vad han gjorde.
Han drog i den högra spaken och masten drogs in tillsammans med lastpallen utan att trilskas eller vackla. När den bortre kanten lämnat hyllan sänkte han ner alltihopa och backade försiktigt. Tre sekunder senare stod trettio lådor med femhundra bitar innerfilé på golvet, lika prydligt staplade som i fredags då de kommit in och han lyft upp dem i lagret. Han skulle precis köra iväg när strömmen slogs av och trucken stannade med ett ryck. Bakom honom stod Porno med skärmmössan svängd bakåt, ögonen rödvattniga och handen på nödstoppen.
”Bra att du jobbar, fortsätt så sitter jag i kontoret och runkar tills kaffe.”
”Sovit sött?”
Porno skrattade, explosivt och glädjelöst. ”Jag fattar int. Klockan var ställd på kvart över fem och den jäveln ringer ännu kvart före sex då jag vaknar. Den lät förbannad, typ fan om du int vaknar din late jävel så börjar jag strax spruta kuggar på dig, och skriker mig rakt i örat alltså, men men ... Vad ska jag göra, det är måndag morgon, klockan är fem, jag ligger ändå där medvetslös.”
”Du är en idiot.”
”Du är en idiot, nej vänta, ååh fan! Jag hamna med en brud i lördags i Vasa, hon var en idiot. Vi var där hemma hos henne och jag är kåt som fan och hon börjar visa mig sin samling telefonkort, jag menar herregud ändå, lördagkväll, och vem minns ens att det fanns såna där jävla kort och vilken idiot sparar på dom i plastfickor i en massa vittus mappar?”
Kasper gjorde sitt bästa för att möta Pornos allvarliga min med uttryckslöst ansikte eftersom det på något vis gjorde historien och samtalet roligare, men kunde till sist inte hålla leendet tillbaka. ”Jag antar att ni hade en intressant kväll.”
Porno lyfte på överläppen, tryckte in en snusprilla som han precis bakat i handflatan, och torkade händerna på arbetsbyxorna. ”Hon bläddrade med dom där korten i en evighet och jag satt där och rörde int en min. Ibland måste man stå ut med reklamen om man vill se filmen.”
”Hon var ju en idiot sa du. Varför vill en sån perfekt människa som du nånting överhuvudtaget med en idiot?”
”Jag knullar ju henne int i hjärnan heller.”
Nu skrattade Kasper vare sig han ville det eller inte, och han tillät det vara högt och frustande, lät ögonen tåras och kroppen skaka. Det var alldeles för länge sedan han skrattat senast, och det var en omedelbar befrielse, en rening och en återställare. För första gången på flera dagar kände han att oron försvann, den drog sig inte bara tillbaka bakom ett skynke för att kliva fram igen så fort hans cirklande tankar tvångsmässigt lockade fram den, den försvann helt och hållet, poff och applåder och godnatt. Porno stirrade på honom med oskyldig och förvånad min och det skapade nya anfall, magen guppade och hade han haft vingar på sina skakande axlar hade han åkt iväg på en ofrivillig flygtur upp i höglagret. Det var underbart.
”Det är ju tur att nån har roligt. Vilket jävla ställe.” Porno drog upp dragkedjan i jackan så långt det gick. ”Kallt som fan. Varför är det alltid kallare på morgnarna?”
Kasper andades djupt för att lugna sig. Magmusklerna var ömma, men annars var allt bättre än på alltför länge. ”Jag tycker det alltid är lika kallt.”
Porno grymtade. ”Du har rätt. Jävla ställe.”
Under de tre år de jobbat tillsammans hade Porno, som egentligen hette Aki, blivit Kaspers bästa vän. Han var född finskspråkig i östra Finland men hade flyttat tillsammans med sin mamma till norra Österbotten när han varit tretton, och hans bakgrund märktes nu bara i en lätt brytning som gav hans rökarröst och färgstarka språk ännu en egenhet. Porno hade jobbat på samma korvfabrik ända sedan han gått ut grundskolan, börjat som packare av restprodukter och prövat på de flesta av fabrikens olika avdelningar innan han hamnat i lagret som truckförare. De senaste två åren hade han varit lagerförman, en titel som enligt honom själv betydde ”fler euron, fler möten och fler möjligheter för cheferna att skita i mig fullständigt”. Han var några år äldre och huvudet kortare än Kasper, en liten kille som alltid hade skäggstubb, snus mellan framtänderna och påsar under ögonen. Han var den enda av alla kollegerna som Kasper ibland träffade utanför fabrikens väggar. För mindre än en vecka sedan hade de tillbringat en eftermiddag tillsammans och rivit ut en vägg ur Pornos garage. Det skulle byggas ut och bli en hage till den hund Porno talat i flera månader om att skaffa.
”Hur blev det annars med den där balken?” undrade Kasper.
Nätet som skulle omge hagen på tre sidor skulle hållas upp av stålbalkar, och det största problemet de mött medan de arbetat var att balken på ena kortsidan varit för lång.
”Jag fixade det. Köpte gasflaskor till en svets på loppis för tjufem euro, dom ser för fittiga ut och jag fick byta slangarna, men det var i alla fall fan så mycket billigare än att köpa nytt. Det fanns gas kvar i båda två också, så jag behövde inte ens gå och fylla på. Hämta ett skärbrännarmunstyck i handeln för tjugu euro och det var sen som att skära glass. Oj herregud. Du borde ha sett det, kapade den jäveln rakt igenom utan minsta problem.”
”Du får se upp bara så du int råkar ha pitten i vägen.”
”Hördu, låtsas som att du gör nåt, här kommer chefen.”
Det passerade människor genom lagret nästan konstant, vitklädda unga kvinnor från laboratoriet som hämtade prov för sina tester, blåklädda unga pojkar från produktionsavdelningarna som kom in med nya varor på små pumptruckar, trötta beställningspackare som frågade om produkter som tagit slut eller någon från försäljningsavdelningen som behövde kolla om mängduppgifterna i datasystemet verkligen stämde. Kasper märkte dem knappt längre. Men atmosfären förändrades alltid på något sätt när arbetsledaren, eller chefen som han kort och gott kallades, kom in.
Han var en kortväxt och fet man i medelåldern som haltade lite när han gick, och som alltid rynkade på näsan så han liknade en gris när det var någonting han inte gillade. Han höll sig oftast på sitt kontor och syntes väldigt sällan, och det var bra, för ännu efter tre år hade Kasper inte riktigt lärt sig att tala naturligt med honom och ännu mindre tycka om honom. Nu kom han skyndande mellan hyllorna och lådorna fram mot Kasper och Porno på sitt vanliga, stressade sätt och hela kroppen följde med de haltande benen som om han hade ett par tegelstenar i fickan.
”Chefen! Får det vara en skiva broilerstek?”
Porno plockade upp ett paket pålägg från en närliggande låda och höll fram det åt chefen som återigen gjorde sin grisimitation.
”Här. Dom ska vara inlämnade senast i morgon.” Chefen lät otålig. I handen höll han två plastburkar med gula skruvlock. Provburkar.
”Jag trodde du hade hela skafferiet fullt sen ifjol!”
”I morgon. Och samma gäller inventeringen. Det är viktigt att ni håller koll på vad ni har i lagret.”
Porno tog burkarna och log mot chefen som ett barn som precis fått karameller. Chefens näsborrar vidgades och han verkade vara på väg att säga något mer, men istället kneps munnen ihop och han haltade vidare, kryssade mellan de staplade lådorna och lastpallarna mot dörren i hörnet.
”Jag borde kanske dra om avloppet hemifrån rakt in i hans jävla kontor så han fick kolla mig för salmonella varje gång jag spolar. Här har du. Den ska vara inlämnad senast i morgon.” Porno gjorde en perfekt imitation av chefens gnälliga röst och Kasper flinade.
”Men om vi hade salmonella eller vad fan som helst, hur skulle vi ens kunna smitta ner nånting här då allt är förpackat och stängt?”
Porno rynkade på näsan och lyckades till och med härma chefens ansiktsuttryck. ”Den ska vara inlämnad senast i morgon.”
Kasper tittade ogillande på burken i sin hand. ”Det är ju fan i mig nedvärderande att stå där och gräva i sin egen skit. Och sen till på köpet ge den åt nån praktikant på labbet.”
”Du kan ju göra som en på skivningsavdelningen som jag hörde om, den idioten trodde burken sku vara full, så han proppa den så full det bara gick, och sen hade han tydligen missat att han sku lämna in den till livsmedelslaboratoriet, så han trippar med sin proppfulla burk rakt in på apoteket och smäller den i bordet framför nån stackars brud. Satan ändå ...”
Kasper fick ännu en skrattattack och klämde hårt om provburken i sin hand. Nu flinade Porno också – överläppen drogs tillbaka och blottade hans glittrande grådaskiga tandkött – och prillan som var utsmetad över framtänderna fick det att se ut som om han haft en blodigel i munnen och fått ett slag på käften.
Telefonen på trucken ringde och Kasper svarade. Tretusen paket, fyra lastpallar, maletkött skulle köras till lastbryggan där en lastbil redan väntade. Porno hoppade upp på trucken, körde snabbt och vant, plockade ner pallarna från hyllorna en i taget och staplade dem två och två ovanpå varandra. Under tiden gick Kasper igenom innehållet i några returer, startade om datorn som låst sig och hjälpte en liten kille som var ny som beställningspackare att skriva fraktsedlar. I taket gick de enorma fläktarna oavbrutet; blåste kall luft med ett ihåligt dån och höll temperaturen i den enorma hallen på två grader. Trots den tjocka jackan och arbetsbyxorna fick man se till att hålla sig i rörelse hela tiden om man inte ville frysa. Kasper huttrade där han stod och var glad när Porno kom tillbaka och klockan redan var tio minuter i åtta. Det var snart dags för kaffe.
”Veckans leverans.” Porno plockade upp en stock snusburkar ur plastkassen han hade med sig. Han kände flera av lastbilschaufförerna och brukade beställa snus av dem som körde till Sverige. Han slängde den tomma plastkassen i skräppåsen bredvid datorn. En stund stod han helt stilla, lutad över påsen som om han tänkte spy i den. ”Åh fan! Kasper! Kom och titta!”
Kasper släppte fraktsedlarna och gick fram till honom. Det han såg mellan de hopknycklade tejphärvorna, plastpåsarna och pappersremsorna fick honom att rygga tillbaka och kraftigt dra efter andan. ”Åh fan!” Handsken flög av hans högerhand när han utan att tänka på det snabbt lyfte den till munnen.
Porno skrattade och vände sig om och tittade ner i påsen igen.
Kasper tog ett steg bakåt och kände hur kinderna och pannan blev ännu kallare, luften strävare och pulsen snabbare. Fläktarnas oväsen dolde hans återhållna jämrande. Igen vad händer vad händer vad händer, var hans enda klara tanke när känslan på ett ögonblick fyllde hela hans medvetande.
Den bultade i hans öron och verkade dra i hans ögonlock, försökte stänga ut ljuset som om den var en levande varelse och rädd för att bländas. Susandet och bultandet i öronen överröstade till och med fläktarna. Just då slukades han hel.
Det paniska tillståndet varade högst några sekunder, men när det släppte lika snabbt som det kommit och han återigen hörde och såg Porno stå bortvänd och ivrigt ropande, var han utmattad och vildögd som om han just sprungit ifrån en björn. Känslan var borta men hade lämnat en snurrande grop av illamående i magen. Hans andetag var korta, snabba och många. Han hade känt så här förr, igår på villan, strax innan han och Lina bestämt sig för att åka hem tidigt. Men då gårdagens attack hade växt fram gradvis och sedan släppt honom långsamt hade den här attacken varit starkare och kommit totalt oväntad.
Vad händer med mig? Det oroade honom lika mycket som det skrämde honom, och han tänkte att han måste ringa en doktor om det hände igen. Vad händer med mig?
Pornos roade röst: ”Det här borde chefen se! Jävlar vad han sku bli förbannad!”
Längst ner i soppåsen, nästan dold under det övriga skräpet, hade Kasper sett skymten av en köttbit. Någon på kvällsskiftet i fredags måste ha slängt den dit trots att det var strängt förbjudet; alla förpackningar som gick sönder skulle slängas i en särskild container som tömdes tre gånger i veckan. Köttet i den skickades bort och blev småningom till pälsdjursfoder.
Köttbiten i botten av påsen hade legat där över helgen och var vid det här laget fylld av krälande, vita maskar. Kasper hade bara sett en skymt av dem och tänkte inte gå fram och titta på dem igen, men i huvudet såg han dem tydligt. Små glittrande varelser som ramlade över det gråbleka köttet, låg och vred sig på plasten runtomkring och fick botten av soppåsen att se levande ut.
”Nån jävel kunde få sparken för det här. Tänk om det sku ha varit en kontrollant från labben som hittade det och int vi.” Porno visslade.
”Varifrån kommer maskarna?”
Porno såg fortfarande ner i säcken. ”Bra fråga. Småkräk lägger ägg där det finns mat. Dom jävlarna måste ha haft ägg här nånstans. Kanske är det fluglarver, jag har ingen aning.”
”Vad ska vi göra med det?”
Porno flinade. ”Antingen är vi snälla pojkar och sorterar, plockar bort klumpen och slänger den i containern, eller så gör vi så här.” Han rev loss tejpen som höll fast påsen och knöt snabbt ihop den. ”Städerskan kan ta den. Ingen jävel behöver veta om det här. Och nu är det dessutom kaffe.”
Kasper tittade på den hopknutna påsen som stod lutad mot väggen och försökte så långt det gick att inte föreställa sig den krälande festmåltiden som pågick inne i den. Han skakade på huvudet, svalde några gånger och följde sedan efter Porno som redan försvunnit bakom hyllorna.