Får man låtsas att man sover?
Ska det uppfattas som ett svek ?
Det har vi lite då och då diskuterat härhemma och då är de förstås parförhållandet vi tänker på för delar man hotellrum eller båthytt med en främmande, i överkant pratsam person är det ju rena självbevarelsedriften.
Jag tror vi båda lutar åt att det är ett slags svek.
Förövrigt är vi båda just nu så innerligt, ja, nästan andäktigt glada åt Jenny Wikströms recension i radions Kulturtimme. Det var helt enkelt rena drömrecensionen som man skulle vilja ha att ta till i varje stund då självkänslan sviker.
Men egentligen var det Al Jazeera jag tänkte skriva om idag. Den engelska Al Jazeera kanalen, alltså som man kan få för tre euro om man har Welho. I går såg vi ett program om fertilitetsproblematik i Indien. Man fick möta par som förtvivlat, och med stora ekonomiska uppoffringar kämpade mot barnlöshet . Förhållandet mellan makarna följde intressant nog helt igenkännliga könsroller: kvinnorna var känslomässiga, de uttryckte öppet sin sorg, de grät, de talade om hur deras svärmödrar ogillade dem för att de inte hade barn, de sa att de var villiga att sälja alla sina smycken. Männen var mer sammanbitna. En av dem tittade uppgivet på sin fru och sa: ”Jag försöker ju trösta henne men det är som att försöka räta ut svansen på en hund, strax är den böjd igen”
Det är en bild jag tror jag kommer att ta till mig.
Man fick också möta surrogatmödrar – alltså kvinnor som mot betalning föder barn åt andra. En gjorde det för att kunna köpa en rickshaw åt sin man, en för att hennes dötter skulle kunna gå i engelsk skola: ”Jag har alltid själv velat få studera,” sa hon. ”När jag ser studenter tänker jag på hur gärna jag skulle vilja studera.” En gjorde det för att hennes man blivit arbetsoförmögen i en olycka. Man såg henne sitta på en bänk mellan en man och en kvinna som försökte förhöra sig om hennes situation. Mannen talade hennes språk men kvinnan – som var mest nyfiken – gjorde det inte och fick använda mannen som tolk.
”Fråga henne om hon är sorgsen,” befallde hon mannen.
Mannen översatte och den unga surrogatmamman bara skakade på huvudet. Hennes ansikte var alldeles uttryckslöst.
Men mannen fick en ny befallning: ”Säg henne att jag tycker synd om henne”.
Surrogatmammans ansikte slöts ytterligare, man såg hur hon slog vakt om sin integritet. ”Jag har inga problem med det här,” sa hon.
Kameran förmedlade allt detta enkelt och direkt, dialogen textades, det fanns ingen speaker-röst, ingen retorik som lagts på. Till skillnad från BBC World respekterar Al Jazeera sina intervjupersoner genom att låta dem komma till tals alldeles själva.
