"77 dagar kvar" meddelar en ljustavla på Arlanda.
Till kronprinsessbröllopet den 19 juni alltså.
Tavlan representerar något som kallar sig "Love Stockholm 2010". Vad det är vet jag inte, jag vet bara att bröllopet till den grad kapats av kommersiella intressen att också rojalistiskt sinnade svenskar måtte ha hunnit ledsna.
Jag är alltså på väg hem till Helsingfors men insåg vid frukosten i morse att jag glömt en av Amelie Björcks intressantaste iakttagelser, nämligen att det förnyade intresset för familj i allmänhet och bröllop i synnerhet som känts av sen åttitalet nog inte bara ska ses som ett uttryck för högervindar utan också om att familjelivet ses som ett skydd mot nyliberalismens kalla vindar.
Men till skillnad från serien om ingenjör Björck och hans familj -  föreslår nyare familjeserier aldrig något aktivt engagemang, än mindre handling: man nöjer sig med att förfasa sig.
Eko-nyheterna i morse var också intressanta. Man fick veta dels att det nu ska bli skottpenning på värphöns i Norge, dels att Sveriges veterinärer vill ha riktlinjer om vilka behandlingar som är rimliga när det gäller sällskapsdjur. Numera opereras det nämligen  in pacemakers också på hundar