Har suttit och funderat lite kring syftet med den här bloggen och kommit fram till att det är mycket som jag skulle vilja skriva men inte vågar eller kan. Det har sagts tidigare, egentligen är det redan uttjatat hur trångt det finlandssvenska rummet är. Man kan inte ta ett enda steg, ens om man blir knuffad, utan att det är någon som står och klagar över att man har stigit dem på tårna. Det värsta med det hela är att vuxna människor inte tycks kunna acceptera berättigad och saklig kritik. Jag vet inte varför all negativ kritik oftast tas som en förolämpning, i stället för att ses för vad det är: Ett förslag. Folk blir barnsliga då de kritiseras. Man ska inte ifrågasätta något alls, då är man direkt oförskämd. Men får man till stånd några förändringar på det sättet? Nej. Det får man förvisso inte heller till stånd genom att kritisera, av orsaker som jag redan nämnde. Så därför håller jag bloggen på den här nivån. Någonstans vid fotknölarna, ungefär.