Efter att inboxen har täppts till med förfrågningar om hur komposttemperaturen utvecklats bjuder jag igen på en graf. Temperaturen föll första gången till 40 grader då jag glömt ventilen i halvslutet läge. Efter att jag öppnade den repade sig temperaturen tillfälligt men nu verkar komposten obevekligt falla mot hypotermi då tempen snart ligger under kroppstemperaturen på en vital människa.

Hösten gör väl sitt. Temperaturskillnaden mot utetemperaturen är ju i stort konstant, dvs. 30 grader eller så.

Johan

PS. Regressionsanalys baserad på femte gradens funktion har bäst förutsagt utvecklingen. Jag rekommenderar den för att förutse alla liknande processer!

Vi har ju talat mycket om mötesbulla men här på Söderströms serveras det faktiskt ofta frukt på möten. Då kan det bli lite äckligt med vindruvor när alla tafsar på klasen för att få loss några druvor. Därför rekommenderar vi att man klipper klasen i mindre beståndsdelar innan mötet!

Susanna

PS. Gissa vilken bok som är månadens bok i Min Morgon?
Spola fram till 1.28.00 och få svaret!

Tråkighet i Malins värld II: Lössen och de andra parasiterna. Cyklade ackompanjerad av It´s a beautiful day till apoteket igår kväll efter att årets cirka tionde lusinvasion upptäckts (en bra idé för en musikvideo, hey?). Schampot kostar en förmögenhet. Sen ska man tvätta sent på natten, luskamma alla dessa mycket yviga hårmanar, byta lakan, handdukar, gråta en skvätt, sova för lite igen.

I somras attackerade oss springmaskarna, på landet förstås.

(Pyrvin=30 euro per burk) 

Det var tråkigt.

Inte livsfarligt, inte världspolitiskt sett relevant.

Men lite tråkigt.

 

Malin

som vill ge parasiterna ett ansikte

Kan någon, snälla någon, hjälpa mig med den här grillen som Susanna så omtänksamt tillhandahöll manualen till härom veckan?! Jag har nu stirrat på manualbilden sedan den presenterades för oss och det är några detaljer i den som jag inte får att gå ihop. Hur ska galler G på riktigt sammanfogas med bullt B för att sedan monteras på del D? Jag har på min lediga tid konstruerat de olika grilldelarna i papier maché och försökt montera grillen på det korrekta sättet, men någonstans  har det ändå gått fel.

Det vore angeläget att samlas för att diskutera igenom detta på ett möte med alla er involverade. Nästa vecka vore lämpligt. Jag kan koka kaffet ikväll och hälla över det i en termos. Bullen är jag lite osäker på hur många skivor jag ska skära den i, det är ju säkert ganska många som kommer?

O.s.a.,

Tiia

Den Falska Byråkraten
är ännu inte död;
hon sitter vid sin dator
och äter wienerbröd.

(- fritt stulet efter Linda T. som i sin tur brutalt stulit av Lennart H. och därför borde fängslas.)

Eder DFB

 

Här på vårt jobb har vi möten ganska sällan och jag tror det är en av orsakerna till att vi trivs så bra och får så mycket gjort. Idag har vi dock kört maratonmöte (som gick under den hippare rubriken Workshop) och jag blev påmind om det förgångna när jag bl.a. suttit i dåvarande Helsingfors Trafikverks planeringsgrupp för tidtabeller. Vi träffades i minst två timmar varje vecka och tittade på hållplatstidtabeller som var utprintade på olika vis, på bredden, höjden, med ränder och rutor, med små och stora siffror och sedan ville alla uttala sig om dessa både länge och väl. Jag tror att mitt personliga helvete kunde vara konstruerat på ett motsvarande vis.  

Susanna

Jag är Den Falska Byråkraten, ty
mitt begär står till blanketter och
i ett litet, gråmörkt hörn
av mitt hjärta
bultar det ömt och precist,
noggrant och systematiskt,
för ordning och rättvisa.

Åh tänk att få
fylla i blankett nummer femton
inkomster och utgifter,
konstgren eller yrke,
siffror som stämmer
och sedan transportera allt
tillbaka till
en annan punkt på blanketten,
tillbaka till en annan punkt
sedan; i livet,
verkligheten eller fiktionen.

Kundrespons och ansökningar,
lättheten att kryssa i
(men helst inte sex tomma rutor
från "god" till "dålig", nej,
inte från höger till vänster
på det sättet.
Utan helst ett tydligt "ja" eller "nej"
helt enkelt.)

Det är så enkelt med dessa papper
så lätt att fylla i
kanske till och med sanningen,
att uppfylla begäret och bemästra
rutorna, linjerna, fälten.
Jag är Den Falska Byråkraten och
dessa papper kan jag fylla i, det kan jag.
Också ett dunkande, suktande hjärta
bultar regelbundet och precist.

Mikaela

aka

Hannele Mikaela Taivassalo

aka

DFB

aka

Den Falska Byråkraten

Jag har nu läst hela Tråkboken, ofta med spontant igenkännande av vardagens förtretligheter och mänskliga reaktioner på dem. Det gäller inte minst Kaj Korkea-Ahos och Ted Forsströms beskrivning av utdragna tågresor eftersom jag själv dussin- och dussintals gånger har åkt samma tågsträcka, då i portionerna Åbo-Tammerfors och Tammerfors-Uleåborg (en lååååång fortsättning från Bennäs). Bland annat kan man faktiskt undra varför tåget skall ödsla tio minuter på stationer av typen Humppila.

En karakteristisk reaktion på den ferroviala ledan har de två musketörerna dock missat: fnittrigheten. En gång under en långsam resa - beväringarna säger oöversättligt "vanha kypsyy" - råkade jag sitta intill utrymmet för rullstolar med beteckningen "invalidsäte / invalidi-istuin". Där fanns också ett nedfällbart säte som en äldre man klämde sitt finger på. Det tyckte vi alla var oemotståndligt roligt: ett invalidsäte är ett säte som GÖR en människa till invalid. Länge skrattade och fnissade fyra-fem vuxna, sinsemellan okända människor över denna idé, ständigt upprepad för förbipasserande.

Den som försmäktar i öknen ser en oas hägra. Den som läggs i en sensory deprivation-tank börjar hallucinera. Den som åker tåg producerar sin egen glädje.

För övrigt gick jag en gång omkring i Humppila då tåget p.g.a. ett fel blev stående någon timme. Vad fanns det där? Några hus, många träd. Ingenting. Den som bor i Humppila behöver inte ens åka tåg för att åka tåg. TORSTEN PETTERSSON   

 

Hej igen! Nu när träd faller i Finland är det kanske nån som behöver goda fällare? Såhär gick det igår kväll (12.8.) när jag och tysken och engelsmannen utförde ett litet uppdrag (den som orkat tråka sig igenom Tråkboken kanske minns dem?)

Det var inte alls meningen att det skulle bli som det blev – det är det ju aldrig. Jag hade bjudit dem för att bada i vår nyrenoverade bastu (som tog två år att fixa fast det bara handlade om måla ett betonggolv och några trallar). Men i förrgår kväll upptäckte jag en sälg som halvknäckts och stod och lutade mot en björk, alldeles intill vägen. Vilken tur att experterna var på väg.

”I guessed there´s nothing like a free sauna”, sa engelsmannen, och när jag berättade att han och tysken redan är med i en artikel i en bok – men under fingerade namn log han.

Jag hade spänt fast ett rep i sälgen och nu sa jag till tysken och engelsmannen att de den här gången inte skulle pladdra med varandra utan iaktta trädet och hålla repet spänt (jag kan inte tåla när jag blir sådär halvsträng och kommenderande). Jag klättrade upp på en stege, började hugga med yxan, ganska högt, just vid stället där stammen knäckts. ”Kan du inte bara ta motorsågen?” sa tysken. ”Vill du ha livet av mig?” (jag kände mig inte helt nöjd med mitt svar för mina egna tankar gick i samma banor som hans).

Det som skulle vara ett litet och lätt projekt började sakta strula till sig. Jag högg med yxan och var genomsvettig efter en minut. Engelsmannen och tysken kunde inte hålla tyst, trots order. ”Trädet kommer att falla över vägen, du vet väl det?” (engelsmannen) ”Kunde du ändå inte ta motorsågen och såga nertill?” (tysken) Nu började argumenten hagla. Nya mänskor anslöt sig. Min fru (ogift som vanligt) sa: ”Borde ni inte ringa till brandkåren?” Min son sa: ”Det här skiter sig, det ser man ju genast.”

(Jag måste medge att de alla hade en poäng, men på nåt sätt kändes det nu för sent. Lite som killen som flydde undan polisen på en traktor och förklarade: när man en gång har börjat fly kan man inte sluta.) Efter att ha huggit så stammen såg ut som en bäver gnagat klättrade jag ner och så drog vi alla i repet, men nej, trädet gav inte vika en tum. Jämt körde bilar förbi – precis som om hela jävla Sökö var ute just i kväll. En kvinna cyklade förbi och jag ropade: Älä pyöräile siinä! Hon stannade förvirrat upp och jag måste medge att det var en dåligt formulerad replik. Om en cyklist cyklar på en cykelbana och nån mitt i allt ropar: cykla inte där! låter det underligt. Jag insåg att argumentet måste backas upp: Aivan kohta kaatuu puu! (Det här var ju inte precis nåt jag själv ens trodde på längre. Aivan kohta var fel. Joskus hade varit rätt.) ”Herranen aika sentään. Mitä minä nyt teen?” (suck, nu tog hon igen varningen för mycket på allvar).

Ska vi göra en kort historia kort? Jag steg upp på stegen, riktade ett par hugg mot den ruttna delen av stammen. Mitt i allt börjar det knaka. Trädet börjar falla. Allting sker alldeles plötsligt. (Allting stort sker alltid alldeles plötsligt.) Vi ser bussen närma sig. Buss nummer 145. Herregud, fattar inte chauffören att väja? Jessus! Trädet faller! Bussen väjer inte en millimeter! Varför måste tidtabellen vara så konstig?

Och hur gick det? Bra förstås, det var bara toppens finaste grenar som nuddade vid bussen. Vi putsade upp efter oss så vägen och trottoaren blev snygga och kände oss enormt upplivade. Alla pladdrade i munnen på varann. Och så sa jag till engelsmannen: Jag höll nästan på att börja tro på dig när du sa att trädet faller över vägen.

Tapani

Ett slött litet tillägg så här på nattkvisten (trots att jag lovat mig själv att följa Antonians råd i Tråkboken: att gå och lägga mig kl. 22 VADSOMÄNHÄNDER och nu är klockan 22.09):

*a sysselsättningar del I: Att dra i madrassens hölje efter att man tvättat det så att själva madrassen sedan ska rymmas in i det. Man måste vara två, man måste riva hårt men får inte tag i någonting, man får huvudvärk, till slut faller man på golvet

Malin 

Idag har jag fått jobba med det allra bästa jag vet, en Word-tabell som man bestämmer punktstorleken i skilt för varje kolumn innan man gör om tabellen till text och kör in den i Indesign där man sen kan gå och ändra t.ex. all 4 p stor text till rubriker och all 10 p stor text till brödtext. Detta gäller alltså ombrytning av bokkatalogen där vi har inemot 100 titlar, tänk om jag skulle vara tvungen att bestämma stilen skilt för varje bok, det skulle bli minst 5 klick per bok (författare, rubrik, underrubrik, brödtext och ISBN) x 100 böcker = 500 klick. Som jag nu sparat in. Som sagt, höstens höjdare! Jag står gärna till tjänst med mer info om Word-tabeller om någon är intresserad!

Susanna

Uppdatering 28.8.2010 klo 13:20

Jag är tacksam över att temperaturen har stabiliserat sig över 40 grader, det garanterar att komposten hålls igång och inte börjar lukta. Lite besviken är jag nog att temperaturen inte är högre. Jag märkte igår att luftventilen var bara halvöppen. Jag har inget minne av när jag skulle ha minskat på den. Nu skall jag öppna den till dagarna och lite strypa tillförseln till natten så får vi ser hur det går.

Jag ser av dagens husis att komposteringens betydelse vinner allt vidare erkänsla i vårt samhälle och kan inspirera t.o.m. sjukhussjälavård. Som en upprätthållare av liv och värme där på min bakgård ser jag klart dess betydelse som en liten helgedom där jag kan stanna för en liten miniatyrandakt var dag på väg till jobbet.

Uppdatering 25.8.2010 klo 21:50

Eftersom temperaturen oftast sjunker på natten och stiger lite tillbaka om dagen kan det kanske vara problematiskt med värmeisoleringen och/eller luftväxlingen? Har någon erfarenhet av att strypa lufttillförseln med vidpass hälften till natten bara för att åter öppna den till dagen? Jag hade inte trott att detta skulle behövas före vintern men kanske ändå?

Uppdatering 24.8.2010 klo 22:30

Eländet med hoppfulla stigningar följda av oundivkliga återfall upprepar sig gång på gång. Verkligen trist och *igt. Nu har temperaturen fallit till 45, stigit till 47 och åter fallit till 43 grader.

*igt är det också att jag erfar datorproblem och nu misslyckas med att lägga ut en uppdaterad graf. Jag må önska eder all en god natt :-( Johan

Uppdatering 21.8.2010 klo 10:45

Temperaturfall :-( Kalla nätter? 

Uppdatering 19.8.2010 klo 21:25

Jag har tyvärr mycket *iga nyheter att förmedla. Komposten har inte upprätthållit sin höga temperatur. Jag undrar om man alla värmeisoleringar till trots måste räkna med att temperaturen kommer att hålla till under 60 grader då de varma nätternas sommar är slut?

Johan

Uppdatering 15.8.2010 klo 21:55

Jag har glädjen och äran att rapportera att min kompost har klättrat över 60 grader lämpligt till slutet av semestern. Förutom de åtgärder jag vidtog senaste vecka på er inrådan och rapporterade om har till stigningen onekligen bidragit ett o*igt grillparty som vi ordnade för en familj med fyra barn på fredag kväll, dvs. närmare bestämt den mat som blev över.

Eftersom temperaturstigningen ändå har saktat in förutspår trendlinjen baserad på en sjätte gradens funktion ett nära förestående temperaturfall. I detta avseende tror jag intuitivt att trendlinjen baserad på en fjärde gradens funktion (tillagd i rött) erbjuder en tillförlitligare prognos. Till saken hör att båda trendlinjerna är vetenskapligt lika tillförlitliga prognostikverktyg som (okomposterad) kaffesump.

Johan

Uppdatering 13.8.2010 klo 18:40

Äntligen är min strävan belönad – temperaturen stiger stadigt. Jag tackar alla för era goda råd och ert odelade stöd. Vad mer finns att säga?

Johan

Uppdatering 13.8.2010 klo 10:30

Som ni ser är kompostens temperaturutveckling en historia av ändlösa besvikelser. Gång på gång uppvisar temperaturen en kort sväng till det bättre, bara för att sedan svika och vända neråt åter. En i sanning *ig historia det här.

Nu lever vi igen i hoppets tider - igår grävde och rotade jag tills jag hittade alla slamsor som fanns kvar. Sedan spillde jag på allt nytt bränsle jag hade och tillsatte lite kompostaktivator och barkströ. Efter ett förväntat men kort temperaturfall på kvällen lade sig temperaturen på en snabbt stigande kurva.

Den skarpögda ser att jag har gjort en avläsning också under persiennmeteoriternas maximum klo 03.15. Vi såg 3 stjärnfall trots att husets automatiska terrassbelysning slog på många gånger utlöst av våra rörelser.

Nej Peter, jag vattnar inte min kompost och jag häller inte jogurt i den. Jag tömmer tvärtom kondens från insidan av locket genom att öppna det regelbundet. Jag rör om i komposten regelbundet och försöker hålla den lämpligt luckrad/kompakt. Efter senaste tömning har jag drabbats av misstanken att den kan vara för luckrad om det finns stora luftfickor i den.

Gällande åskan har jag inte tillräckligt statistiskt data för att uttala mig med auktoritet. Jag antar att om åskan har påverkat så har den påverkat menligt på mikrobernas välmående.

Uppdatering 11.8.2010 klo 15:30

Det är min *iga plikt att rapportera fortsatt jämmer och elände. Tömning och luckring har inte bringat med sig annat än fritt temperaturfall. Till nästa måste jag överväga tillsats av mer bränsle och/eller kväve i form av kompostaktivator. Hur går komposteringen måntro för Tua? 

09.08.2010, 18:04

Ingenting är så *igt som att föra bok över en kompost. Min kompost lider ännu av sviterna av gårdagens tömning och temperaturen har som lägst fallit nästan till 56 grader. Men efter Susannas inlägg har en svängning mot det bättre infunnit sig och nu kryper temperaturen sakta uppåt. Även om uppgången inte ännu förmått vända trendlinjen kunde jag inte låta bli att dela min glädje, som jag hoppas inte är förtidig, medelst en graf.

Det finns några ämnen som tyvärr inte behandlas i Tråkboken trots deras monumentala tråkighet. Ett är möten och ett annat manualer. Jag ser med förtröstan fram emot Tråkboken 2 där dessa skall beredeas speciellt mycket utrymme! I helgen fick jag medverka vid monteringen av en grill och bifogar här nedan en sida ur manualen. Den säger liksom allt!

Susanna

 

På redaktörens bestämda uppmaning publicerar jag här en graf av kompostens temperatur de senaste fyra dygnen. Jag har lagt på en sk. "trendlinje" som normaliserar variationerna med antagandet om att de representerar en sjätte gradens funktion av tiden.

Trendlinjen har svårt att återge yttre ingrepp av kompostören, så som t.ex. luckring, uppfiskandet av slamsor eller tömningar emedan den antar att temperaturutvecklingen och dess derivata är kontinuerlig.

Johan

 

Marimekkobingo i all ära, men för den som är intresserad av en mindre urban variant av spelet kan jag tipsa om Kobajsbingo (alltså ko-bajs, inte allt i ett kobajs). Det går till som så att man hittar en lämplig äng (eller vad det området där det betas nu heter), delar in den i ett lämpligt antal rutor, delar upp rutorna så att varje spelare får lika många och sedan är det bara att fälla ut picnicstolen och vänta på att kossorna prickar just din ruta, BINGO.

Jag lovar att bidra med ett lite mer sofistikerat inlägg nästa gång. Historien som jag tänker på är tagen ur det livs levande verkliga livet i vår trapp. Den är egentligen inte så sofistikerad, men den är verklig.

Kunde man därtill få önska sig av komposteraren Schalin att en graf över komposttemperaturerna sedan publiceras på denna sida?

Så hälsar,

Tiia Strandén, tråkboksredaktör nr 2

Jag kände mig smått träffad av det där med ansiktsbehåring men istället för att gå in på det ämnet så här snabbt efter ferierna, vill jag tipsa om en annan, lagom meningslös och tråkig sysselsättning om man ännu inte vill ägna sin lediga tid åt att trimma näshåret.

 För den som har svårt att finna mening i tillvaron efter avslutad semester kan jag glädjande nog komma med en aktivitet som avser höja livskänslan och -kvaliteten under den sorgligt begränsade fritid som nu ramar in livet.

Svaret på allas plågor heter Marimekkobingo, en enkel och rättfram sysselsättning som passar alla mellan 3 och 103. Det går till så här: man samlar poäng under en överenskommen tidsrymd, (exempelvis augusti månad). Poäng ges enligt följande: för varje person som bär två eller fler marimekkotillverkade klädesplagg och/eller accessoarer (exempelvis raitapaita i kombination med träskor i unikkomönster eller marimekkoväska) får man en poäng.

Poäng delas också ut för par som man ser röra sig tillsammans med varsitt marimekkoplagg eller -accessoar, eller en grupp där två eller flera personer skrudat sig i sagda firmas produkter. Den som den 31.8 har flest poäng vinner.

Som ett litet tips kan jag säga att konserter av olika slag, konstutställningar och teaterföreställningar brukar generera oerhörda mängder poäng. Om inte kammarmusikfestivalen i Kuhmo hade ordnats i juli så hade jag smällt vem som helst på bingofingrarna.

Sen finns det vissa specialfall vad poängräknandet beträffar. För tre år sedan vann jag turligt nog på sudden death när jag fick syn på en äldre dam som bar klänning, väska, träskor och slokhatt i samma blå och beiga unikkomönster, en kombination som sedermera, Gud ske pris, aldrig kommit att överträffas.

Lycka till!

Lisen Sundqvist

Här nedan fortsätter kompostdiskussionen het (62 grader?). I väntan på utlovade inlägg om tånaglar och ans av ansiktshår samt sommarens tokigaste lapp från en granne kom jag plötsligt att tänka på skoltiden som ju måste vara något av det tråkigaste i ett människoliv. För att få tiden att gå under lektionerna brukade vi ibland rita 45 rutor och sedan fylla i en ruta varje för varje minut. Ett beklämmande minne! 

Susanna

Utan rutiner blir vardagen outhärdlig. En rutin ger stadga åt tillvaron och erbjuder en platform för att avnjuta omväxlingen.
En värmeisolerad kompost inbjuder till mångsidiga rutiner. Var gång man anländer hem kan man avläsa temperaturen och avlägsna överbliven kondens från insidan av locket genom att öppna det. Nu och då kan man söndra de förment nedbrytbara påsarna som omsluter hushållsavfallet och tillägga några nävor barkströ. Mer sällan lönar det sig att luckra om i komposten med en hullingförsedd stav.
Jag har beslutat att starta en bokföring över temperaturen i min kompost. En sådan bokföring utgör bra grunddata för alla sofistikerade egenskaper i ett tabellräkningsprogram. Dessutom blir bokföringen en perfekt förevändning att besöka komposten med jämna mellanrum. Som bäst har jag nått 69,5 grader - inte illa för en nybörjare! Nu ligger tempen på vidpass 62 grader.
Jag är glad att min granne kom att försäkra sig om vad min kära behållare innehåller. Han hade lagt märke till mina frekventa besök och förgäves hoppats på en försörjning av närproducerat renat.
Johan Schalin

Många av oss återvänder denna vecka på jobb och tycker kanske det är både trist och tråkigt. För att fira detta kör vi igång med Tråkbloggen där författarna till Tråkboken delar med sig av sina trista tankar och Du kära läsare är mer än välkommen att delta!

Låt mig inleda med ett tips för lunchrasten: Om du jobbar i Helsingfors och hämtar din lunchsallad på Stockmann brukar det ofta vara väldigt långa köer just vid salladskassan. Då spar du mycket tid genom att gå över med din sallad till chokladpojken som står på på andra sidan gången och sällan har någon kö!

Susanna Sucksdorff, tråkboksredaktör