Ingen tycks förbigås av ekonomikrisen. Nu har den också nått skolans verksamhet. Hittills har vi varit en rätt skyddad miljö, men nu ska svångremmen spännas. Här i Raseborg tar man till osthyveln och dessutom har "hyvelbettet" bytts i rask takt. Åtminstone om man ska tro allt man hör...

Man kan kanske skatta sig lycklig över att inte bli permitterad, men vikariestopp grötar också ihop vardagen för såväl elever som lärare. Jag har haft en envis flunsa i närmare tre veckor och i fredags var jag så pass drabbad att jag stannade hemma från jobbet. Då sa rektorn att de har vikariestopp och att endast så kallade 30 % vikariat får hållas. 30 % vikariat betyder att läraren vid sidan om sin egen lektion skall sköta den frånvarande lärarens lektion och för detta dubbeljobb få endast 30 % ersättning. rektor själv hade möjlighet att hålla de flesta av mina lektioner, så någon större katastrof blev det inte den dagen. Men igår hade vi flera lärare frånvarande och de lärare som var tvungna att sköta 30 % lektioner bevittnar om kaos. Inte nog med att den frånvarande lärarens klass blir lidande och inte får den läroplansenliga undervisning de har juridisk rätt till, utan även de elever vars lärare tvingas sköta en annan klass vid sidan om blir också lidande. Detta i ett Finland där staten i höstas slog på stortrumman med att lova tilläggsresurser för att trygga elevernas skolvardag!

Tänk er också den panik som skulle utbryta ifall en hotfull situation eller en brand skulle utbryta när eleverna är "lärarlösa". För att inte tala om all möjlighet till mobbning samt åverkan på skolans och varför inte andra elevers egendom. Allt detta för att spara futtiga 50 000 € i en stad där sparbehovet är i mångmiljonklassen.

Jag sa i början att buden ändrar i rask takt. Det senaste jag hörde idag var att skolgångsbiträdena och assistenterna skall tas in som vikarier. Det är förstås också lika befängt som 30 % timmarna. Skolgångsbiträden och assistenter anställs inte på lösa boliner utan de skall antingen hjälpa en klass eller en enskild individ. Dessa individer har förstås rätt till denna hjälp alla se lektioner som de (efter ingående undersökningar!) har konstaterats behöva. Skall då dessa elever med särskilda behov tvingas betala korkade beslut? Visst, det är bättre att en person lider än två klasser. Men med facit på hand vet vi att det endast krävs en för att ställa till med en massaker i skolan.

Våren låter vänta på sig... krokusarna blommar visserligen för fullt utanför mitt fönster, men annars är det "svinkallt" och flyttfågelströmmen kom liksom av sig. I morse hade vi sex grader köld! Att vara kustodiant ute på gården är ännu inte så attraktivt, men måste förstås skötas. Det kunde förstås vara värre, solen skiner i alla fall.

Inne i klassrummet råder det en pyrande vårkänning. Redan idag kom frågorna om att få gå ut och räkna. Än så länge kunde jag tygla dem, men få se hur det går när kvicksilverpelaren når över 10 grader i skuggan... Ett annat klart vårtecken i skolan är förstås att vissa elever börjar fundera mer aktivt på sina vitsord och försöker nu visa allt de inte visat under de gångna 8 månaderna. Detta trots mina idoga påminnelser att skolan av idag följer en annan princip i vitsordsgivningen än vad man gjorde när jag var ung.

Men när lyssnar eleverna på läraren? Vi vill så gärna svara hela tiden och under alla lektioner, men tyvärr är det inte så. Troligtvis har vi skämt bort dem med att upprepa samma sak gång, på gång, på gång, på g   Det har talats en del om Curling föräldrar, men ibland vill jag tro att det även finns Curling lärare. Vi sopar rent, tuggar om mal, ibland kanske även sväljer (dvs. svarar på våra egna frågor) utan att reflektera dess mer på det hela. Detta trots allt tal om att göra eleverna mer självständiga och delaktiga. Kanske jag till nästa år borde pröva på en helt annan stil?!

Ett annat säkert vårtecken i högstadierna är de hånglande unga i varje knut. Halsar och vem vet vad ser ut att vara mer plågade av blodiglar än resultat av kärleksbetygelser. Så inget nytt under den solen! Men man är fjortis bara en gång i livet.

Tillbaka till kneget efter påsk! Själv hade jag en riktigt trevlig påsk med många kompisar omkring mej. Känns bra att träffa barn-/ungdomskompisar som man inte sett på flera år. Efter en sån träff förstår man varför vissa personer räknas till ens bästa kompisar fastän kontakten på senaste tid varit mycket sparsam.

I skolan var det mesta som förr. Flera elever var (om möjligt) ännu tröttare efter påsklovet än de var strax innan avbrottet. Ja, både ni och jag vet att de antagligen vakat sent samt eventuellt också inmundigat drycker som inte gör en piggare... Men visst fanns det undantag som bekräftar regeln. Och det är väl tack vare dem man orkar dra lasset. Nu är det som bekant dags för upploppet (inget revolutionärt!) men det verkar som allt fler elever har mjölksyra i benen. Intresset för skolgång blir inte heller direkt bättre av vårkänslor som forsar genom deras unga kroppar.

Jag har ganska länge förundrats över hur lite föräldrarna vet (eller bryr sig) om sina barns förehavanden. Idag hade vi t.ex. genomgång av resultatet från en enkät gällande skolungdomars välmående och deras fritid. Jag är klassföreståndare för en sjua och det var ingen större reaktion bland dem över att 40 % av föräldrarna inte vet var deras barn finns under veckosluten. Många av barnen har dessutom mer än 20 euro i veckan som de fritt kan göra av med. Några enstaka hade läggdagstider. Kanske jag är konservativ, men jag skulle önska åtminstone) att föräldrarna vet var deras barn är. Jag förstår att det är näst intill omöjligt att veta vad de gör, men tyvärr har många föräldrar ingen hand med sina ungdomar. För att inte tala om langandet och acceptansen att en 14 åring är bakfull!

Skolan försöker ännu streta emot och det tycker jag är bra! Tyvärr har vi förstås föga förståelse bland en del föräldrar och det är just dessa föräldrar som mest borde lyssna på vad de vuxna i skolan har att rapportera. Men det är väl lika på alla jobb, de som mest skulle behöva informationen nås av en eller annan orsak inte av den. Det är kanske överflödet av medier och filofaxer som gör att ingen längre kommer ihåg något utan att kolla upp oräkneliga gånger. Visst, men kan skylla på de vuxna. Vi tuggar och malar samt sopar framför så barnen skall ha det möjligast lätt och trevligt. Fy på oss!

Påsken är äntligen här! Inte för att jag direkt är någon påskfreak, men den medför ett välkommet avbrott i kneget på skolan. Jag och många av mina kolleger har upplevt tiden mellan sportlovet och påsklovet som om den aldrig vill ta slut. Trots det har det ju enbart varit lika lång tid mellan sportlovet och påsklovet som mellan jullovet och sportlovet. Vi får väl göra som min farbror, skylla på vädret. Han har (hela min livstid) haft och har tendens att somna lite var stans och när som helst. Stående kommentaren för hans trötthet är: "De´ e dehär vädre´."

Jag tror också att eleverna behöver detta avbrott innan sista ruschen sätter in. Alla lärare vet vilken rumba som väntar såväl oss som eleverna fram till medlet av maj. Prov, förhör, omtenter osv. kommer att vara tidens melodi. Själv var jag tvungen att ha omtent med mina nior pga. totalt misslyckande i matematikprovet. Ibland undrar jag vad mina elever egentligen sysslar med på lektionerna. Eller kanske det är tidens melodi att man orkar enbart koncentrera sig fem minuter och sen borde man "byta kanal". Alltid har man klagat på dagens ungdom och kanske det är skolan, läroplanen och läromedlen som borde förändras? Men en sak är säker, en förändring har skett och detta inte till det bättre... Man skall förstås aldrig dra alla över en kam, men...

Ett annat fenomen som jag ibland förundrar mig över är hur ofta elever är frånvarande från lektionerna. Orsakerna är förstås mycket varierande, men många reser fruktansvärt mycket. Detta märks framför allt vid olika lov och högtider. Då är det inte ovanligt att många förlänger lovet med några dagar i vardera ändan. Idag t.ex. hade jag inte ens hälften av min klass på 21 elever på plats. Vad gör man under en sådan lektion?! Det är klart att det i beslutet över ledighet står att elev är tvungen att ta reda på läxor och inhämta de kunskaper och färdigheter som de missat. Men ärligt talat, vilken elev klarar av det helt på egen hand?

För min del löste vi problemet galant. Först hade vi en allvarlig diskussion föranledd av en gårdagsgammal incident och därefter besökte vi lågstadiet som hade påskbasar. Jag vet inte vad eleverna inhandlade, men jag köpte bl.a. hemlagad memma. Få se om den vinner Saarioinens i smak... Lite annat smått och gott blev också köpt. På eftermiddagen hade vi en medryckande påskandakt. Mycket sång och musik, drama och "publikmedverkan" gjorde att påskens budskap verkade väldigt trevligt. Jag tror att många både elever och lärare fick en bra start på sitt påsklov.

Nu vill jag önska alla mina läsare en GLAD PÅSK!

Så var det visst dags att ta steget in i virtuellvärlden på allvar! Ännu så sent som för ett år sedan höll jag det nästan som omöjligt att jag någonsin skulle börja blogga. Men det har runnit mycket vatten under broarna sedan dess och här sitter jag nu vid min maskin och skriver av mig.

Vad karakteriserar en bloggare? Det har jag tyvärr inget svar på och lika bra är väl kanske det. Förr tyckte jag att bloggare var unga hemmafruar som hittade sitt andningshål genom bloggen. Men säg mig, vem vill läsa om hur många amningar eller blöjbyten som utförts under en dag? Alla minns vi säkert också Mirakelmannen som via pseudonym berömde sig själv och sina egna politiska idéer. Barack Obama har länge varit en aktiv bloggare och han (eller hans stab) har inte direkt lugnat ner sig.

För ungefär en månad sedan deltog jag i en fortbildning om sociala medier. Där behandlades allt från upphovsrättsliga frågeställningar till "Det andra livet". Bloggandet och vilka forum som erbjuder dessa tjänster togs också förtjänstfullt upp. Eftersom deltagarna enbart bestod av lärare, infann sig snart frågan om hur allt detta kan användas i den egna undervisningen. Bra tips fick vi, men än så länge har jag inte prövat på detta "läromedel". Största orsaken till min lathet är att skolan jag jobbar i har en datasal med 17 datorer och många elevgrupper är 20 eller fler. Visst, allt är möjligt med lite fantasi och har man tur är någon elev sjuk eller på resa...

På tal om skola och undervisning, visst är vår undervisning många gånger på en gammalmodig nivå. Speciellt vad gäller användningen av IT-teknik ligger eleverna många gånger långt före lärarna. För eleverna är det helt naturligt att hela världen är uppkopplad och främmande ord söker man enkelt via mobiltelefonen. Att kombinera bilder (både still- och rörliga) med animerade texter och ljudfiler går oftast också fint. Hur motiverade är dessa elever sedan att lära sig kalkyl-, ordbehandlar- och bildspelsprogram som lärarna oftast erbjuder dem?

Sen har vi förstås också problemet med att maskinparken och nätet i många skolor är förskräckligt föråldrat. Samtidigt hänger många av oss lärare inte med i utvecklingen, eller så bryr vi oss inte om att göra det. Vi har våra gamla (=föråldrade) sätt att undervisa och de har fungerat bra i många år, så varför ändra på ett bra koncept? Tja, det måste förstås varje lärare få avväga själv, hur mycket tid och personliga resurser är jag beredd att satsa på min undervisning? Och kanske framför allt, vilka är fördelarna med att ta in den "nya" tekniken?