Mathias Nystrand

- En författarpresentation.

Som jag står vid Åbo Stadsbiblioteks allmänna datorer och läser min e-post (vi har ingen nätuppkoppling hemma) går jag på en fåfäng ingivelse in på Google och knappar in mitt eget namn. Min nya bok om Claes Hylinger och patafysiken har alldeles nyssens kommit ut och jag vill dels se om någon skrivit om den ännu, dels vill jag kontrollera vilken information angående min författarkarriär den samvetsgranne recensenten har att tillgå.

Förutom att jag finner en färsk recension i Svenska Dagbladet hittar jag också en gammal profil där jag sitter nöjd och kisande mot solen iklädd huggarstövlar och rutig flanellskjorta, slapp som en swingpjatt, och svarar på frågor. Den är från 2004. Gott så, lärde män har förtäljt mig att det är bra att det cirkulerar även gammal information på nätet.

Så hittar jag in på Rönnells hemsida och ser att de satt upp info om den nya boken. Fina fisken! I likhet med de böcker Rönnells ger ut - min saknar bakpärmstext; informationen består istället av en stor, grön spiral - är deras hemsida minimalistisk och fåordig. Ja, de ter sig nästan ovilliga att lämna ut information om sina författare. (Har Rönnells alls egna författare? frågar min sambo.) Detta är en del av det krav på elegans som antikvariatets och förlagets status som patafysiskt högkvarter ålägger dem, och det måste vi givetvis acceptera.

Men se där - de har satt ut en länk till min författarpresentation på Söderströms hemsida! Jag klickar. En svag föraning säger mig att min profil där inte är helt upp till datum, att den härstammar från ett par år tillbaka när jag gav ut boken om Faces. Som bilden hackar upp sig framför mina ögon, bekräftas min uppfattning. Jag är ingen snabb läsare, men ändå räcker en kvick genomskumning för att övertyga mig om att detta måste åtgärdas. Här står, konstaterar jag, att jag debuterat som långdistanslöpare under gångna helg, på distansen halvmaraton med tiden 1:48! Jag rodnar i skam och sneglar mig runt bland alla okända, kappklädda människor, väl vetande att jag förra sommaren tillryggalade distansen på tiden 1:27. Detta måste å det första åtgärdas.

Redan nästa dag sammankallar jag min arbetsgrupp. Efter de nödvändiga inledande ritualerna (förklarande av mötet öppnat, räknande av samtliga närvarande medlemmar samt svartmålande av de frånvarande, avkrävande av tysthetslöfte), kaffepaus, utskisserande av problematiken i grova drag samt utfärdande av handlingsfrihet enligt rådande stadgar, kan vi efter lunchpausen ge oss i kast med det arbete som av nöden krävs: utkristalliserandet av en uppdaterad författarpresentation till Söderströms hemsida. Syftet med denna presentation skall, förutom att göra allmänheten uppmärksam på att jag nedkommit med en ny bok, vara att förhöja trovärdigheten hos mitt författarskap genom att påvisa kontinuitet, kunskaplig utveckling, själslig mognad samt en berikande språklig diversitet.

Som jag går till närmsta café och tar en eftermiddagskopp ordnar min spökskrivare med allt detta. Men eftersom jag är den ende i f:ma Nystrand Författarskap ab som äger kännedom om e-postadressen till Susanna på förlaget (den är hemlig), måste jag ännu återvända till sammanträdesrummet och avsända den färdiga texten:

"Hej Susanna! Här kommer en ny författarpresentation som jag hoppas du kan skynda dig att klippa in. Bifogar också ett nytt fotografi. Det torde vara taget i somras vid Trollstigen i Norge. Fotograf är Johanna Slotte, om du vill skriva ut det också.

Ha det gott tillsvidare!
Häls
Mathias"

Såhär lät Mathias 2007
född 1978, lever än.

Tjena.
Nu är det dags igen! Fotot här bredvid tog min flickvän med sin nya digikamera när vi firade jul på en hemlig ort nära dig. Jag tycker det är snyggt för det har en tidlös, bohemisk air omkring sig. Dessutom ger den klara Betlehemsstjärnan i bakgrunden en implicit föraning om att vi har att göra med en författare vars sinne är upptaget av existentiella frågeställningar. Hans panna är hög och klar, hans armbågar stadigt planterade i bordsskivan.

Den orangea hupparivästen har jag sytt själv.

Sedan Doften i en Wartburg kom ut 2004 har jag startat och involverats i flera olika slags litterära projekt, vilket förstås är skoj. Först ut i tur att publiceras står festivalbiografin om Faces Etnofestival, En byggares bekännelser - Faces 1998-2007 som jag skrivit å festivalarrangerande föreningen Etnokults vägnar. Inom kort kommer också en bok om den Göteborgske författaren och patafysikern Claes Hylinger att publiceras av Rönnells Antikvariat i Stockholm.

I vinter har jag dessutom studerat Äventyrs- och upplevelsepedagogik på Solvalla Idrottsinstitut. Förra helgen debuterade jag som långdistanslöpare genom att springa halvmaraton i Masku - en trevlig och avslappnad tillställning - med tiden 1:48.

Såhär lät Mathias 2004

Hej.
Jag heter Mathias.
Jag har skrivit en text som är fyrahundra sidor lång, därför får jag nu en massa pengar överalltifrån och slappar mest.
Förut var jag mycket fattig. Jag ska berätta en anekdot.
Jag promenerade på ett ställe där det blåste mycket. Då gjorde jag en oväntad rörelse med min arm. Jag hörde ett ljud. Det knakade till. Herregud, jag tittade efter, ena jackärmen hade spruckit upp! Den var alldeles sönder, och jag förstod att sömmen var utsliten. Då fick jag å det snaraste laga mig och fara och söka och se om jag skulle hitta ett lopptorg som jag skulle få en ny jacka ifrån.

Abrakadagbar
Hallåhallå
Ettåtvå

Hej, det är Mathias här som skriver igen. De sa på förlaget att jag ska skriva lite mer på det här personporträttet. Och eftersom min ståthållare och ordförare Jean-Pierre Bourgeoise är ute i andra ärenden måste jag göra det själv. Papper har jag i mängder, te har jag i magen och tid har jag tack vare min oförskämda ungdom mera av än de flesta i min situation.
Så skål!
Boken som jag sa om heter ”Doften i en Wartburg” och handlar om en modersmålslärare. Han är en gök, fast bra. Och kul. Och en jumppalärare som heter Punttis, som är galen. Fast egentligen är han inte galen, bara lite annars så. Och så en två mopopojkar och lite annat folk.
Det är en tjock, bok, fyrahundra sidor nästan, och den gav pengar åt mig så jag inte behöver arbeta. De sa att jag ska skriva så att ni kommer att vilja köpa den. Den är bra! Köp den, köp allihopa och skriv om den i tidningen. Den är fin på pärmen och texten är inte för tät.

Hej hej
Mathias

På annat förlag:
Hyperventil (Författarnas andelslag, 2001)
Antikvariatshandlaren i Visby och andra berättelser. Patafysik, Claes Hylingers hemliga sällskap och intellektuell karnevalism. (Rönnells Antikvariat, Stockholm, 2009).